Du ska inte ligga med mig

Ett barns vrede är inte nådig. Undrar vad det är som gör att de kan få för sig något så starkt att hela livet hänger på vem som ska läsa godnattsagan. Eller som hon säger: Du ska inte ligga med mig...

Vård av barn

Dottern är sjuk. Vattkoppor. Trevligt värre.

Bödel

Jag har fått det tveksamma nöjet att hålla i yxan. En lärarstudent ska komma till mig på praktik och jag fick veta idag att denna person kanske inte riktigt har de rätta kvalifikationerna. Och inte heller den så kallade självinsikten (men vem fan har sådan?).
Denna stackars person ska alltså få komma till mig och där bli desavouerad. Jajamen, låt den stackarn få bränna sig rejält. Av mig kan han inte räkna med någon hjälp! ;-)

Snöfall

Om någon mot förmodan någon gång läser detta, ge mig en ledtråd om vad ni vill läsa. För en som är så ovan som jag vid att skriva dagbok, loggbok eller vadsomhelstbok, känns det lite krystat att komma igång.
Ja, då har jag i alla fall fått ur mig mina födslovåndor kring denna blogg som aldrig riktigt vill komma igång. 2008 kanske blir det år då det lossnade för undertecknad i bloggosfären...

Två år

Det är över två år sedan jag skrev här. Ingen har saknat det, inte ens jag. Jag har inte ens tänkt på att det skulle finnas en plats som behöver min omvårdnad. Vad lätt det är att inte bry sig.

Amanda har namnsdag

Sex och tjugosex. Det är vad jag har på mig att skriva det jag nu skriver. Vad det ska bli, vart jag ska sluta har jag inte en aning om. Det jag vet är EST:s Seven Days Of Falling spelas just nu och den är så lång. Lika lång som denna text ska bli. Vad svårt det är att veta vad man ska fortsätta med när en meningen är avslutad. Och inte hör jag vad musiken spelar för jag har fullt upp med att skriva det jag nu håller på att göra. Usch vad jag ångrar att jag började med den här dumheten. Men då är det väl bara att sluta kanske du säger men det får jag inte. Inte för mig själv. Inte backa bara framåt. Men det blir ju ingenting...
Det blir det visst det blir sex och tjugosex av text som ingenting säger. Nu måste jag ändå pausa för nu kommer min favoritpassage. Långsamt bygger de upp en stämning där pianot kommer in fjäderlätt och smyger fram över tangenterna. Inte hårt, klumpigt och meningslöst som mitt tafatta studsande på tangentbordet. Oj, där var det illa - jag hamnade nästan helt i musiken värld. Att den kan - musiken alltså, ta en bort från det blöta, kalla regniga hösthelvetet och bara fylla en med värme, glädje i sex minuter och tjugosex sekunder. Och nu tonar det ut. En stilla bassträng som vibrerar, bort mot vintern....

Mördare

Ja, nånting måste det ju stå som rubrik. Så går en dag och kommer aldrig åter. Det är skönt att ingenting är sig likt. Ingen dag är den andra lik. Helvetet måste vara en plats där allting upprepar sig i oändlighet, där inget förändras, där ingen ändras.
Och en sak till - att det aldrig blir som man tänkt sig. Tänk om allt blev som man tänkt sig, alltid!!!!


Fan! DET är kul!